I en sal på lasarettet
där de vita sängar står
låg en liten bröstsjuk flicka
blek och tärd med lockigt hår
Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god
bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod
Så en dag hon frågade läkaren
som vid hennes sida stor
får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor
Läkaren svara då den lilla
Nej mitt barn det får du ej
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor
Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng
men den lilla sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng
Så på nytt hon frågade läkaren
som vid hennes sida står
får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor
Läkaren svarade ej den lilla
men strök sakta hennes hår
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går
Nu hon slumrar uti mullen
slumrar sött i snövit skrud
från sin tåligt burna väntan
har hon farit upp till gud